Vikt. För mkt eller för lite?
Jag har börjat funderar lite på det här med vikt.
Vart går gränsen för när man är "för smal"?
För mig gäller inte det där, eller jo de klart, det e' väldigt viktigt att man håller en bra och jämn vikt, men jag menar, så länge man mår bra, då är väl allt bra?
Jag får ofta höra kommentarer som att, "fan, vad smal du e'". "VA?!?! Väger du bara 50 kg???" , men samtidigt får jag kommentarer som säger att jag har fin kropp med, och själv är jag nöjd.
Väldigt nöjd faktiskt.
Lite muskler till, det ska jag skaffa...
Jag har väldigt länge nu, legat på samma vikt, eller det klart, ett kg upp, och ett ner, det e' ju samma för alla, men annars väldigt jämnt, och jag mår bra... Känner inga som helst symtom som skulle säga att jag väger för lite.
Så för mig tar jag det som ngt elakt när ngn säger till mig att jag är för smal, kan tänka mig att det känns ungfär som om när ngn männsika kallar en annan överviktig männsika tjock o.s.v..
Det är jobbigt att höra, riktigt jobbigt. Kan nog vara svårt för andra och förstå.
Men jag är nöjd med min kropp som sagt, skulle absolut inte vilja vara mindre, absolut inte.
Men samtidigt så skulle jag inte vilja bli så mkt större, eller det klart, mera muskler...
Jag tror faktiskt inte folk tror att man tar åt sig när man får höra att man ser ut som en tändsticka o.s.v, men det gör man.. För det vet jag att jag inte gör.
Det e' helt sjukt det här, en killkompis sa till mig att tjejer ska vara lite kurviga, men vart går gränsen för kurvig då? Jag har det, inte lika mkt som vissa andra, men dom finns.. Jag har smal midja och större röv, så kurvor, det har jag allt...
Och sen finns det killar, och även tjejer, som har sagt till mig att jag har fin kropp, att jag inte alls e' för smal...
Så för mig e' det inte konstigt att folk får anorexi och sånt...
Nu e' jag såpass nöjd med min kropp, så jag blir inte påverkad på det sättet när jag får en kommentar, däremot så blir jag ledsen eftersom dom ser mig som undernärd... Men absolut inte att jag måste äta för att bli större, eller det kan ju faktiskt bli tvärt om.. Att alla kritiserar så mkt att man slutar äta helt?
Jag e' en periodare när det gäller hur mkt jag äter, och hur ofta. Och jag vet vad det beror på.
Vissa veckor, äter jag nästan ingenting, eller jo det klart, jag äter ju lika ofta som vanligt men inte lika mkt, känner mig helt enkelt inte hungirg, men jag e' ju inte dum, jag fattar ju att man måste äta för att överleva, haha..
Och andra veckor, äter jag hur mtk som helst... Bara vräker i mig. Äter frukt, godis och massor EMELLAN maträtterna...
Jag älskar verkligen mat, och jag älskar att testa nya maträtter o.s.v...
Jag blir chokad när jag läser om tjejer på internät som typ bara äter frukt för att gå ner i vikt? För det första, inte hälsosamt att banta när man e' så ung, om man e' smal ifrån början... Sen för det andra, dom kan ju inte må bra.. Jag mår dåligt när jag läser om dom, förstår dom inte att för att hålla en jämn vikt och kunna bygga muskler behöver man äta "riktig" mat, och träna...
Det räcker inte med att byt ut allt emot ett jävla äpple..
Dom tjejerna, och även killarna, dom har problem, det har INTE jag.
Jag älskar mig kropp, ja, det gör jag faktiskt..
Men vill bara att alla andra ska se det oxå, se att jag mår bra, att jag inte e' undernärd.
Dom som säger det borde kolla upp vad det e' å vara det...
Så som sagt, e' sjukt trött på det här viktsidealet som har skapats, speciellt ibland oss 15, 16 åringar.
Så länge man mår bra, orkar med, och inte e' trött hela tiden - spelar det ingen roll..
Var nöjda med er själva, för så länge ni vet hur ni mår, och e' nöjda med er själva, kan alla andra som han en åsikt ta sig i röven och bry sig lite mer om deras vikt :D.
Såhär ska ingen se sig själv, var nöjd med dig själv, det e' du värd!
2010-04-19 @ 22:34:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
